I-Huset-på-Kullen

Senaste inläggen

Av Maria - Söndag 1 april 20:09


 



Det var ett tag sen jag var här och det har hänt en hel del sen sist , dels så har jag hunnit med att både komma ur ett skov och in i ett annat och ur det.


Det har varit ett sista rehabmöte med läkaren på EPM , försäkringskassan , HR , min chef , Hervor och Johannes. Det är så skönt att det var sista mötet där chefen ska vara med , den förnedringen man känner när chefen ständigt kommer 10 min för sent till mötena och suckar från fotknölarna upp till öronen när det har talats om min tillbaka gång i arbete går inte att beskriva , man känner sej totalt helt värdelös , som ett stort problem och misstrodd.

 Så det kändes skönt på sista mötet när läkaren sa att jag inte kunde gå tillbaka i vården igen.


Det svåraste att inse var att jag aldrig mer kommer att kunna gå tillbaka till mitt jobb i vården , jag klarar inte av stressen , det fysiskt tunga arbetet och dessa långa helger.

 I början kände jag bara en stor sorg , jag har jobbat i vården i 30 år , så det var inget lätt beslut att ta.

  

 Nu ska jag till HR under veckan och se om det finns nån möjlighet till omplacering , annars blir det arbetsförmedlingens rehab. Lite spännande är det och jag känner mej nyfiken på framtiden och strävar framåt mot mitt slutmål som är att kunna arbeta 50% i framtiden


 Min rehabilitering på EPM ( Enheten Psykosomatisk medecin) i Västerås är avslutad och jag ska nu stå på egna ben och försöka leva efter det jag lärt mej. Det har varit en otroligt bra rehab med bra personal och bra vänner i gruppen.

 Det känns rätt skönt faktiskt att det är klart , men samtidigt väldigt vemodigt att inte träffa mina gruppkamrater två gånger i veckan. Vi hade så bra och öppen sammanhållning i vår grupp och försökte på bästa vis hjälpa varann , jösses vad mycket jag lärt mej av dom.


Jag har lärt mej en hel del under tiden på EPM , bla har jag lärt mej att stå upp för mej själv och mina värden och värderingar här i livet , jag har lärt mej att jag får säga nej när orken eller lusten inte finns jag behöver inte va alla till lags jämt och ständigt.

Det viktigaste av allt är nog att jag lärt mej att jag har precis samma värde som alla andra även fast jag inte klarar av att göra vissa saker , att skoven kommer , att jag blir trött och utslagen , att jag har rätt till vila i dessa stunder.


 En stor eloge till mina älskade barn  och sambo som har full förståelse för att jag inte är så alert längre , dom kräver aldrig nåt av mej utan jag hjälper dom med det jag orkar och kan.

 Jag får så mycket hjälp med det som jag behöver hjälp med och känner mej så tacksam att just jag har fått den underbara familj jag har.

 Ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjänt dom , jag är ju bara en vanlig mamma och sambo   .


Visst är det skönt att det börjar gå mot våren mer och mer för var dag som går. Fåglarna kvittrar , hästarna fäller vinterpälsen och katterna sitter i fönstren och lapar sol.

 Igår grillade vi för första gången och satt på den inglasade altanen till klockan var strax efter 19 helt underbart.

 

 Idag har jag haft lyckan att ha alla barn och barnbarn hemma på påskmiddag det är så mysigt när alla är samlade , men jösses vad trött jag blir av allt surr     


På kvällning halv klippte vi båda hästarna och Ior var fantastiskt duktig , vi som knappt kommit i närheten av honom med saxen nu stod han stilla och lugnt. Det är så kul och se hur vi kommer varann närmare och hur tilliten fortfarande växer emellan oss fast han har bott här i sex år så är vi långt ifrån klara med vårat jobb tillsammans.


Imorrn är det stallpyssel och ridning på schemat.


 


 

 

ANNONS
Av Maria - Fredag 23 feb 14:50

          


Idag på förmiddan var jag i stallet och pysslade tre timmar med lite utav varje.

Hervor kom och hjälpte mej packa höpåsar tack och lov.

 Det är så mysigt att få gå i stallet i lugn och ro , bara småpyssla lite och titta på alla saker , kika lite på hästarna som skrotar omkring i hagen , prata med katten som dyker upp när man minst anar det. För mej är det som att vara på spa , att få riktig avkoppling från all stress och bara glömma både tid och rum en stund.


Jag tänkte rida en sväng på eftermiddan.....då började den fula jävelen i mitt liv pocka på uppmärksamhet , jag försökte göra mej av med den fan med alla medel , men den tog över mer och mer och nu har den berövat mej min frihet , min energi , min glädje för minst en vecka framåt.


Jag är så trött på den fan som kallar sej Fibromyalgi när den kommer med sitt fula tryne och hånflinar åt mej , biter sej fast i min kropp och envist hänger kvar.


Nu sitter jag här med värk i alla muskler och en del leder , kan knappt gå , en trötthet som inte är av denna värld , suddig och dimmig syn , frusen och är trögtänkt hjärnan orkar liksom inte riktigt hänga med.


Det finns inte ord för hur besviken jag är och jag blir lika besviken varje gång , även fast jag VET att det kommer skov en till två gånger i månaden minst. Jag vet aldrig hur länge det håller i sej mer än att det är minst en vecka ialla fall.


Jag får kämpa mej igenom skovet nu vare sej jag vill eller inte och tänka tillbaka på den mysiga ridturen Ior och jag hade i solen i onsdags.

Det var så underbart att få skritta runt på honom när snön gnistrade i solskenet.

Jag är så tacksam för det just nu.


Jag är så tacksam att jag har dom här solstrålarna i mitt liv , bara att se bilder på dom gör mej alldeles varm i hjärtat.


TACK FÖR ATT NI FINNS ÄLSKADE BARNBARN       


   


Ordspråk,citat och tänkvärda ords foto.



     


 

ANNONS
Av Maria - Onsdag 21 feb 18:08


 


   Idag har det varit en helt fantastisk dag , vilket härligt väder vi har haft.

Det känns att vi närmar oss våren , solen värmer så skönt nu på dagarna och Ior har börjat fälla vinterpälsen mer och mer för var dag som går.


Jag hittade en liten "gömma" på dynghögen förra veckan som verkligen fick hoppet om våren att återvända   


  

Idag har jag varit i stallet så gott som hela dagen och pysslat så mysigt när solen skiner och det droppar från taken.

På eftermiddagen var jag ute en sväng med Ior och han var på jätte bra humör glad och framåt hela tiden.

Vi tog oss tid att stanna till ett par gånger och bara njuta av utsikten över gärderna.


    


Jag är så tacksam att dagen har varit så bra och att jag har lyckats hålla värken på en acceptabel nivå idag fram till nu , men nu är det kväller och jag kan bara slappa och tänka tillbaka på dagen


  

 

Av Maria - Måndag 19 feb 19:46

....av obeskrivlig sorg och en längtan som aldrig kommer att försvinna.

....en sorg och en längtan som har gjort sår i min själ som aldrig kommer att försvinna.



Den 19:e Februari 1993 somnade min Älskade Pappa in på kvällen , sorgen slet upp ett stort sår i min själ , ett sår som aldrig riktigt ska läka , ett sår av saknad , en saknad som aldrig försvinner.

Jag kan tänka än idag att jag ska fråga pappa.

Jag önskar att han hade fått se mina fina , underbara och kärleksfulla pojkar växa upp till unga , starka män , med sina egna familjer , sina jobb och sina intressen.

Fått se vilka fantastika individer dom är.


Pojkarna hann träffa sin morfar om än bara lite lite grann , vilket var allt för lite.

Sebastain var ju bara 3 år och Johannes var ju bara 2 veckor.


Tack Älskade Pappa för allt du gav mej , allt du lärde mej , allt du betyder för mej. Det är få förunnat att få ha en sån pappa i sitt liv.     


 

  


https://www.youtube.com/watch?v=CDdvReNKKuk Till Älskade pappa  






....av obeskrivlig sorg och en längtan som aldrig kommer att försvinna.


....en sorg och en längtan som har gjort sår i min själ som aldrig kommer att försvinna.


 Den 19:e februari 2011 på förmiddagen somnade min Älskade Elfar in , min livskamrat som hade följt mej troget genom livet i 30 år.

Sorgen slet upp ett sår av saknad , av tomhet som aldrig kommer att läka.

Åhh vad jag saknar dina gnäggningar , din mjuka päls , din lena mule , dina galna upptåg.


Tack Älskade Elfar för allt du gav mej , allt du lärde mej , allt du betyder för mej.     


 

https://www.youtube.com/watch?v=n_v5YixVlGk   Till Älskade Elfar  



 

 




Av Maria - Lördag 17 feb 14:58

Maria Eriksson Kalle Johanssons foto.


Idag trotsade jag både värk och trötthet och tog en liten ridtur på min fina Ior.

Jag känner hur det värker i kroppen när jag sitter i sadeln , samtidigt som jag känner en glädje , fridfullhet , värdighet och framför allt en frihet.


 Det blir en stund för eftertanke , en stund för mej själv där jag kan glömma allt jobbigt.

Vi småpratar lite under tiden , mest om det vardagliga och om hur veckan varit.

Ior mosar på genom snön och tar mej till platser där jag tycker om att vara , såna där små hemliga smultronställen som vi alla har , dit jag aldrig skulle kunna ta mej utan honom numera.


När vi kommer hem till stallbacken igen så står vi bara stilla en stund medan jag samlar kraft för att ta mej ur sadeln och tillbaka till verkligheten.

När fötterna slår i marken kommer värken som en blixt , jag linkar in i stallet med min bästa vän. Pysslar om , ger godis , sätter på täcket och tackar för hjälpen idag. Ior frustar förnöjt , blåser på mej och lägger mulen mot kinden.


Jag är tillbaka i hopplösheten med värk och trötthet....MEN jag känner en stor tacksamhet att jag fortfarnade klarar av att rida , att jag klarar av att sköta mina hästar dom flesta av veckans dagar och det är det som gör att jag orkar kämpa......

 

 

Av Maria - Lördag 17 feb 14:47

 

  

Mitt namn är Fibromyalgi.
Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet.
Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.
Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul.


Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.
Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag.
Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med.
Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman?
Hur som helst, jag är här för att stanna.

Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara.
Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag.


Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om
vilken utmattande sjukdom jag är.
En del av dom kommer att säga saker som- "Äh, du har bara en dålig dag!" eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan, en del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst..


Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.

 

Högaktningsfullt
Din Osynliga Kroniska Sjukdom
Författare okänd..

Av Maria - Fredag 16 feb 16:12


TACK FÖR ATT NI FINNS MINA FINA ÄLSKLINGAR  

             




          



  

Sebastian och Sara


  


Johannes och Maja


  


 


Linus och Max


 


Tyra


 




 







  

Av Maria - Torsdag 15 feb 10:11



Det har inte hänt så mycket här sen sist. jag var på EPM som vanligt i tisadags och som vanligt fick jag väldig värk på onsdag och tyvärr så har jag den kvar fortfarnade , så förmodligen så är jag inne i ett skov just nu.


 Vädret idag är ju helt underbart och det tar emot att åka till EPM och vara inne så gott som hela dagen , jag vill hellre vara ute och njuta av solen och fåglarna idag.

 

Imorrn blir det till att röja så mycket jag orkar i stallet, det behövs efter en vecka med värk   .


Helgen verkar bli lugn och inte en massa måsten utan vi tar dagen som den kommer.....jag har tänkt att rida en del om kroppen håller , vilket jag hoppas på   


Nähä nu börjar det bli dags att tvätta av sej lopporna och kamma till sej 11:20 kommer taxin och hämtar mej.

       

Tiden i huset på kullen

Fråga mig

1 besvarad fråga

Vädret över Huset

Presentation


Hejsan!
Jag heter Maria och bor tillsammans med min sambo Kalle , våra två hästar och fyra katter. Vi bor i en liten by utanför Köping. Vi har även två utflugna söner och tre helt underbara barnbarn.

Gästbok

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök i bloggen

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ I-Huset-på-Kullen med Blogkeen
Följ I-Huset-på-Kullen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se